Vinnarnovellen – Främmande minnen

Även du har chansen att vinna en helt ny smartphone! Om du vill vara med i lottningen, sms:a VINST till 070-7977509

Cafe Solrosen, 2025-10-29 18:45 CEST

 
Angelika ställer in  sin mopp i städskrubben och stönar tyst när kotorna i hennes rygg knakar. Hon är inte lika ung längre som hon en gång var vilket den brännande smärtan i knäna ständigt påminner henne om. Men golv måste skrubbas och någon måste göra det. Hon tillåter sig själv några extra sekunder utav självömkan innan hon skakar på huvudet och fokuserar på stunden. Arbetsdagen är slut och hon känner ett blygt leende krypa upp på läpparna när hon går mot glasdörren som avgränsar henne från friheten. Hon trevar i fickan efter sin nya telefon – en födelsedagspresent från hennes dotter. Det är också sin dotter hon nu ringer för att berätta att hon är på väg hem och förväntar sig en varm måltid. Hon hinner knappt hänga på efter att ha fått ett löfte om en varm soppa när golvet plötsligt rusar mot henne och hon befinner sig någon annanstans. Golvet är gjort av samma matta metall som väggarna. Framför henne finns ett stort rum med några skepnader som rör sig snabbt fram och tillbaka. Innan hon kan avgöra vad skepnaderna är för något vaknar hon upp på golvet i caféet. Överallt runt omkring henne finns oroade människor. Några tjejer ungefär i hennes dotters ålder fladdrar med armarna, pratar högt och allmänt för mycket oväsen. En man i en blå, randig kostym lutar sig över henne oroat och trycker sin jacka under hennes huvud. Hon skakar på huvudet, viftar bort alla hjälpsamma armar och försöker förklara att nej-hon-behöver-ingen-ambulans, tack-så-mycket-hon-mår-mycket-bättre-nu och att hon behöver-bara-sitta-en-stund. Det tar några minuters övertygande, men till slut får hon ett glas iskallt vatten och lämnas ensam sittandes vid ett bord. Runt omkring henne återgår allting till sin vanliga dagsrytm och de oroliga blickar som riktas mot henne från alla hörn av det modernt artistiska caféet blir mer och mer sällsynta. Bakom henne sitter två medelålders män. De liknar varandra lite till utseendet, inte som bröder, mer på det där subtila sättet som människor som spenderar mycket tid med varandra börjar göra, kroppsspråket, hållningen, frisyren. De har båda t-shirts och jeans, glasögon och glest hår. Den ena har ett ovårdat skägg och den andra en tatuering på vänster underarm. De sitter lutade över en datorskärm och diskuterar för fullt.
–          Nej, du har fel! utbrister mannen med tatueringen. Om hålet är av Schwarzschild-typ kan du inte utgå ifrån att händelsehorisontens yta minskar samtidigt som du applicerar kvantfältteorin! Om du vill bryta mot fysiken lagar, välj åtminstone en åt gången!Han avslutar sitt utlägg med att köra ner näven i bordet med full kraft. Kaffekopparna hoppar till och välter.

–          Han skulle kunna göra det om han betraktar Hawkingstrålning som en komplementering till en anti-strålning i enlighet med Heisenbergs obestämdrelation. kastar Angelika ur sig automatiskt.

Båda fysikerna tittade på henne stumt. Hon tittade tillbaka. Kaffet droppade sakta ner från bordets svarta yta och ner på soffornas blodröda läder.

Bilverkstad, 2025-11-02 07:30 CEST

 
Verkstaden luktar olja och bensin, hem. Adam går fram och tillbaka mellan bilarna och putsar dem. Trasans tysta sus på bilarnas lack lugnar honom. Han behöver lugnas. Det var tre dagar sen han fick en idé, en simpel, ofarlig idé. Pappa bad honom fixa bromsljusen på en gammal volvo, inget svårt, han har gjort liknande saker flera gånger innan så han tänkte experimentera lite. Istället för att bara byta glödlamporna ändrade han också bromssystemet och när han hade gjort det, fjädringssystemet för att kompensera för den ökade bromskraften. När han byggde om fjädringen råkade han skada hela det hydrauliska systemet, så han var tvungen att ersätta det. Genom att ändra sammansättningen av oljan som användes kunde han utvinna en mycket större kraft, men det fanns ett problem; bilens motor var inte anpassad till den blandningen som nu cirkulerar i alla kretsar, det ökade trycket fick motorn att överhettas och värmen kunde inte ledas bort tillräckligt snabbt. Så han byggde om motorn, eller snarare byggde en helt ny motor. Och den fungerar! Den har mer kraft, använder mycket mindre bränsle, är säkrare, miljövänligare och tystare. Allt tillsammans summeras till en stor ingenjör-succé. Problemet är att Adam inte är någon ingenjör. Han är en 18 årig kille som hoppade av gymnasiet för att jobba med sin pappa i en bilverkstad eftersom han inte klarade av skolan.
Han skakar på huvudet, detta är konstigt. Han är inget geni, han är väl medveten om det, men samtidigt förstår han saker genom att bara titta på dem. Han ser hur en bil åker på vägen utanför deras verkstad och vet intuitivt vilka krafter som verkar på den, hur långt den har kvar att åka innan någonting går sönder och hur den skulle kunna lagas, förbättras. Det är som om han har gjort liknande saker hela sitt liv, som om han har åratal av erfarenhet med modifikation av bilar.
Han borde vara glad, detta är tillfället han har väntat på, att sluta vara en dum förlorare och bli något mer, något bättre. Det här är chansen att inte vara den personen som föräldrar pekar ut till sina barn som ett dålig exempel “Gå i skolan nu, annars slutar du som han där”. Inte för att de har fel, det har aldrig funnits en lysande framtid förberedd för Adam,  men man blir trött på att vara “han där” väldigt snabbt. Och nu kan han sluta vara “den där förloraren”, han borde vara glad, exalterad. Han borde hoppa runt och skrika av glädje! Pappa har redan lyckats sälja den gamla skrotiga volvon för mer än en ny! Istället är Adam skräckslagen. Han är nära ett nervsammanbrott när han hör knackningen. Tre bestämda knackningar på ytterdörren. Knack. Knack. Knack. Adam staplar fram till dörren på mjuka ben.
          Vem är det? han hatar sig själv för hur svag hans röst låter

          Vi kommer från arméen. Vi vill bara ställa några frågor.
Adam känner blodet rusa bort från huvudet och fifflar med låset i minst tio sekunder innan han får upp det. Stunden plåtdörren öppnas med ett genomträngande gnisslande känner han någonting sticka honom i nacken och allt blir svart.
Försvarsmaktens medicinska centrum,  2025-11-03 12:30 CEST

 
Skepnader. En grupp mörka skuggor springer runt från skärm till skärm. Det är svårt att bestämma formen på skepnaderna. De verkar vara vibrerande, otydliga likt svart, sotig rök som slingrar sig över marken långt efter att elden har dött ut. När de rör på sig förändras dem hela tiden från stora till små, från snabba till stillastående. Men trots det förmodade kaoset är det något som får det att se ut som om de alla var en del av en enda stor organism.
 
Adam vaknar med ett ryck och hör andra andas in lika hastigt som han själv. Han ligger på en sjukhussäng med hjul, filten han är inlindad i luktar sterilt. Han tittar sig runt. Det verkar vara tre personer i rummet. Förutom honom själv finns det även en medelålders kvinna och en man som kunde vara allt mellan 30 och 50 år gammal. De båda måste ha vaknat nyligen för de sitter på sina respektiva sängar och tittar förvirrat runt det välbelysta rummet. Inte för att det finns mycket att titta på. Fyra väggar, varav en består endast av en stor spegel, ett tak, ett golv och tre sjukhussängar.
Det är då dörren slås upp och en man marscherar in. Han är medellång, med tunt grått hår, glasögon och kostym som han verkar vara obekväm i.
          Ni undrar säkert varför ni är här. säger han med en osäker stämma. Sanningen är att vi inte vet. Alla ni tre har kunskaper som ni inte borde ha. Angelika här har jobbat som en städerska hela sitt liv men ändrade trots det utan större problem vår uppfattning om kvantfysikens grundregler. Adam hoppade av gymnasiet men har nu designat en motor som ligger minst 10 år framför våra mest avancerade militära forskningsförsök. Magnus har arbetat som en byggarbetare tills igår kväll då han började diskutera med arkitekten och inte bara kom på ett mycket mer kostnadseffektivt sätt att bygga, han kom också på ett nytt ämne som är lätt att framställa och agerar som en perfekt isolator. Medan ni var medvetslösa tog vi oss friheten att genomföra en MR av era hjärnor. Det ni alla har gemensamt är en oerhörd aktivitet i höger hjärnhalva i området av temporalloben, särskilt vid hippocampus.
Mannen tystnar och tar ett djupt andetag.
          Jag ber om ursäkt för hur ni kom hit, jag lovar att ni inte kommer bli skadade på något sätt, men vi måste veta vad som hände. Och hur det hände.
Försvarsmaktens medicinska centrum,  2025-11-06 05:30 CEST

 
Testerna började redan första dagen och till en början verkade det som om mannen med kostym, vars namn de aldrig fick veta, talade sanning. Alla prov genomfördes artigt och lugnt. Men allt som tiden gick och ingen av de undersökta visade på någon sorts begåvning inom något som helst område började metoderna för stimulering av de undersökta bli mer…sofistikerade. Det började med frågesport som slutade med en mycket svag elektrisk stöt för personen som svarade fel.
Nu har det gått tre dagar och Adam sitter i ett litet rum med glasväggar. Framför sig ser han en komplicerad schematisk ritning av en motor. En ritning med ett inbyggt fel. Hans uppgift är enkel, han ska hitta felet som gör att motorn självantänder efter ungefär tio minuter. Men det finns en hake – ur rummet pumpas  luften stegvis ut tills dess att Adam är på gränsen till kvävning. När han är nära att svimma släpps istället lite luft in i rummet. På så sätt hålls han permanent i ett stadium av smärtsam syrebrist utan att kollapsa. Att avbryta tortyren är enkelt, han behöver bara ge rätt svar.
Metoden funkar inte. Ingen av metoderna för stimulering av intelligens hos de undersökta fungerar. Alla tre var precis så medelmåttiga som de har varit under hela sina liv. Vid brist på resultat tas beslutet att alla tre “objekt” skall transporteras till ett topphemligt institut där experimenten ska fortgå under ännu mer kontrollerade omständigheter.
 
Adam får sin telefon tillsammans med en lapp med allt han ska säga till sin pappa. Han ska berätta att han kommer vara bortrest ett tag utan möjlighet till kontakt. Han märker att både kvinnan, Angelika, och mannen, Magnus, har likadana telefoner som han själv. Han funderar en kort stund på det sammanträffandet med fokuserar snabbt på det han vill säga och lägger telefonen mot höger öra. Beeep…tystnad…beeep…tystnad…beeep…mörker. De rökliknande skepnaderna virvlar omkring den som står i mitten av rummet likt stjärnor kretsar kring ett svart hål. Den ensamma skepnaden står i en stråle av ljus och ser ut att kommunicera med de övriga. Inga ord yttras men gruppen reagerar på någonting gemensamt, som en skog som svajar under vindens andetag.
 
Inne i MR-kontrollrummet sitter en man i kostym och tittar stumt på bilder av tre hjärnor. Alla med extraordinär aktivitet som sprids från höger hippocampus till resten av hjärnan. Aktivitetens spridning kan lätt spåras tack vare den massiva tumören som blir tydligt större på varenda ny bild. Den verkar följa aktiviteten. På bara några minuter har hjärnans densitet nästan fördubblats. Nya celler bildas så snabbt att man nästan hade kunnat använda bilderna som bildrutor i någon bisarr film.
Doktor Langdons privata anteckningar gällande fall A1958b

 
Objektens extraordinära egenskaper försvann under undersökningen. Bristen på ovanlig aktivitet under [alla] försök skilt från det första  verkar tyda på en negativ utveckling av förmågorna. Genom en regression kan därmed slutsatsen att objektens maximala kapacitet översteg den uppmätta, dras. Under undersökningens gång genomfördes försök till att återskapa aktiviteten genom att utsätta objekten för stress, då endast negativa resultat erhölls bestämdes det att studien skulle fortsätta under mer kontrollerade former i anläggningen …………………. . Objekten gavs en möjlighet att kontakta sina närstående och meddela dem och de har vunnit en “exklusiv semester” och kommer vara frånvarande “minst ett par veckor”. Värt att notera är att alla objekten ägde samma telefonmodell som senare spårades som vinst i ett sms-lotteri. För att möjliggöra kontakt med omvärlden stängdes det avskärmande elektromagnetiska fältet av. Direkt efter aktivering av telefonerna svimmade samtliga objekt och det visade sig omöjligt att återaktivera fältet. Objekten var medvetslösa i mindre än 20 minuter. Under de 20 minuterna hade mängden kopplingar i deras hjärnor tredubblats, tydligast förändring skedde i tinningloberna. Objektens mentala kapacitet hade flerdubblats till den grad att jag vågar påstå att de var de mest intelligenta människorna som någonsin funnits. Det har dock lyfts fram att det är lätt att förvirra intelligens med kunskap, jag undviker därmed yttranden gällande naturen av objektens begåvning. Objektens personlighetskänsla försvann efter deras uppvaknande, inga minnen av deras personliga liv verkar ha kvarstått. Objekten i den nya formen visade sig vara kortlivade och dog inom 2 dygn. Den exakta dödsorsaken är okänd. En autopsi av hjärnan gav inga tydliga resultat då koncentrationen av synapser var för stor för att avgöra deras funktion. Objektens mobiltelefoner undersöktes och en okänd radioaktiv struktur hittades. Dess snabba sönderfall gjorde det dock omöjligt att konklusivt bestämma dess syfte eller ursprung.
Wojtek Kluska NA16
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s