I tio veckors tid har jag genomfört min VFU-period här på Sunnerbogymnasiet

Hej!

Jag heter Sivi Järvinen och jag är 26 år gammal. Om drygt sex månader ska jag förhoppningsvis bli vuxen då jag äntligen kommer att få ta ut min gymnasielärarexamen i ämnena moderna språk franska och svenska som andraspråk. I fyra och ett halvt år har jag kämpat med universitetsstudier vid Linnéuniversitetet i Växjö. Den här tiden har varit fylld av både tentaångest men även härliga möten med nya människor från hela världen.

I tio veckors tid har jag genomfört min VFU-period (vilket på vanlig svenska kallas för praktik) här på Sunnerbogymnasiet. Jag har fått följa två riktigt duktiga lärare i deras vardagliga hjältejobb. Dessutom har jag självständigt fått både planera och genomföra undervisningstillfällen. Det har varit riktigt roligt att få testa sina egna vingar som lärare. Det roligaste har ändå varit att få lära känna nya elever och försöka skapa förståelse för deras tankar och funderingar kring livet. Dessutom har jag haft lyckan att få träffa många trevliga kollegor vilket har lett till att jag har blivit mer säker på mitt yrkesval – att vara lärare är väldigt krävande men det är ett väldigt fantastiskt yrke!

Det har inte alltid varit självklart för mig att jag ska ägna mitt liv till undervisning. Tvärtom! När jag som nittonårig tog studenten från en finsk gymnasieskola (Tornion Yhteislyseon lukio) i Torneå var min första tanke att jag skulle erövra världen och inget skulle kunna stoppa mig. Även om min fransklärare vid upprepade tillfällen påpekade att läraryrket skulle passa mig, skrattade jag bara och konstaterade med en bestämd röst att jag kan ju kasta bort mitt liv! Jag måste ju arbeta med något som förändrar världen! Det finns ju så många olika valmöjligheter. Jag måste välja det bästa! Dessa var mina tankar när jag stolt tog emot min kritvita studentmössa med gråten i halsen då jag visste att jag snart skulle säga farväl till min trygga tillvaro hemma i lilla Haparanda.

Flygbiljetten till Paris var bokad och den franska värdfamiljen väntade på min ankomst. Jag kommer än idag ihåg nervositeten i magen som gjorde att jag ville spy och avbryta hela resan. Men helt plötsligt befann jag mig på flygplatsen Charles de Gaulle i Paris. Jag hade ingen aning om vilka människor eller vilken vardag som väntade mig. Men jag visste att jag ville lära mig franska. Den känslan och viljan var så stark vilket ledde till att även om jag till viss del vantrivdes med mitt au pair jobb, stannade jag i Paris i ett helt år.

Under min au pair tid kände jag en stark dragningskraft tillbaka till skolans värld. Jag kände allt mer att jag saknade skolmiljön och allt den innebär – jag saknade helt enkelt känslan av att jag varje dag lär mig något nytt och att jag får träffa mina vänner samt lärare. Den här saknaden är en av anledningarna till att jag valde söka in på lärarutbildningen.

För några år sedan började jag tänka tillbaka på min studenttid och de tankar som cirkulerade i mitt huvud vid det tillfället. Jag fick lite av en panikkänsla då det kändes som att jag hade glömt bort att jag skulle förändra världen. Hjälp! Jag hade ju valt helt fel väg här i livet. Men efter en stunds reflektion och när pulsen äntligen sjönk, insåg att det är ju exakt det jag håller på med! Jag ska ju bli lärare! Det är ju det enda jag kommer att hålla på med: jag kommer att förändra världen varje dag! Visst, många dagar kommer att vara tuffa och jag kommer att ha lusten att dra mig själv i håret på grund av frustration. Men inget vinner över de tillfällena jag ser att mina elever känner sig trygga i mitt klassrum eller att de faktiskt tycker att det är roligt med franska eller svenska. Glädjetjutet i bröstet när en elev efter flera försök förstår hur de franska tempusen fungerar eller hur man ska handskas med den svenska ordföljden. Dessa stunder får mig både att glömma det tråkiga vädret utomhus och irritationen när elever inte skickar in sina uppgifter i tid!

Jag vet att många av er kan känna en viss osäkerhet inför framtiden och vilka vägar ni ska välja. Men kom ihåg att den där starka nervositetskänslan kan leda till något bra! Det kan leda till att du hittar din väg här i livet.

skolblogg

/Sivi

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s